Imorgon är det första advent och nedräkningen inför julen kan börja. Jag sitter och tittar ut genom fönstret och ser hur regnet faller medan "Do they know it's Christmas spelas" i bakgrunden. Och plötsligt känner jag hur det börjar stickas i ögonen, hjärtat blir tyngre och andetagen tuffare. Jag börjar tänka på alla dem som inte har en familj att fira jul med, alla dem som får ta till fruktansvärda metoder för att klara dagen, alla dem som är nere på samhällets bottenskikt.

Det känns fel men samtidigt ganska naturligt att tänka på alla dessa människor när julen börjar närma sig. Givetvis ska man tänka på alla dem som har det svårt fler än en gång om året men när det är jul blir man ju extra mån om sina nära och kära, inte sant?

Jag vill att alla barn ska kunna fira en jul med mamma,pappa, kanske något syskon. Jag vill att de ska få vara sådär förväntansfulla kvällen innan så att det nästan är omöjligt att somna. Jag vill att de på julaftonsmorgonen ska få känna den härliga doften av både hyacinter, gröt, granen, julskinkan och pepparkakorna.

Jag vill att de ska kunna se Kalle Anka klockan tre på eftermiddagen, kunna avnjuta en julmiddag för att sedan träffa tomten som "ho:ar" efter alla snälla barn, och givetvis är alla barnen snälla just den dagen, även om de inte "ätit sin spenat var' dag". De ska få leka med alla sina leksaker, bli förgrymmade över raggsockorna, känna sig omringade av kärlek och värme, för att sedan somna med ett leende på läpparna och en tanke om att julen "redan" är över för den här gången.

Tyvärr så ser inte julen ut så för många, alldeles för många, barn. Förutom barnen som vuxit upp med sådana sagolika jular, så kanske framtiden har haft något annat i beredskap för dem och det slutat med felaktiga beslut. Sådana beslut som lett till en julafton i ensamhet, sorg och missär.

En jul där ingen önskar en "god jul" utan en sådan där alla istället vandrar vidare med de nyinköpta julklapparna och skyndar sig hem till julskinkan och uppesittarkvällen. Utan en tanke på dem som inte har någon familj, inget hem, inget hopp.



Jag ägnar alla dessa människor en tanke, och förhoppningsvis hinner jag dra igång mitt projekt i år och faktiskt hjälpa dem mer än genom telepati.. Om du är intresserad av att hjälpa mig att hjälpa dem som har det svårt - hör av dig!  Ingen ska behöva vara ensam på julen, medvetet eller ej.

I took for granted, all The times
That I thought would last somehow
I hear the laughter, I taste the tears
But I can't get near you now